Har varit med om det flera gånger nu, de senaste åren och alla gångerna har det gällt unga människor som bara är i början på sina vuxna liv.... Den här gången är det inte i den absolut närmaste bekantskapskretsen, men ändå tillräckligt nära för att verkligen beröra...

Man får liksom ett "slag i mellangärdet" och allting stannar upp ett tag.... Saker och ting som i vanliga fall är så viktiga, tappar sin betydelse och man kommer ner på jorden med ett "poff"....

Så var Onsdageftermiddag och kväll här hos mig. Tankar och funderingar...Långa, ingående samtal med barnen.... Försöka svara på frågor, som man själv har svårt att hitta svar och förklaringar på..... Och tankarna som befinner sig hos de människor som verkligen är drabbade just nu....

Min Pappa brukar säga: "Livet är inte alltid en dans på rosor".....Nej tack, jag har tyvärr märkt det ibland...

Ett akvarellcollage som jag gjorde idag, med några rader från en dikt som Pia Garde skrev någon gång på 70-talet:

"Och när du öppnar ögonen, är taket fyllt av blommor

och du vandrar med molnen utanför"