Jag har uppdaterat "Gerda-Thyras Galleri"

under kategorin : "Utställningar och konstnärer"

med att berätta litegrand om min mans morfar, Samuel Fahlström,

en konstnär, som så många andra konstnärer, har fallit i glömska under årens lopp......

Är det någon som använder skopåsar nu för tiden? Jag gör det i alla fall inte... men när jag växte upp, så vet jag att mamma och hennes väninnor använde sig av dylika tingestar!

De förvarade sina "finskor" i små söta påsar, inne i klädkammare och garderober, säkert jättepraktiskt och skyddande för skorna! Jag tror att man tog bättre hand om sina saker förut, det var inte så mycket "slit och släng" som det är numera... dessutom satsade folk nog mer på kvalitet, än vad som görs idag, och därav så var man mer rädd om sina saker.

När det gäller skor t.ex så fanns det riktiga skomakare att gå till, idag finns en uppsjö med "snabbklackbarer" , men ingen sådan där riktigt "riktig" skomakare... Ni vet ett sådant där ställe , ofta i en källarlokal, där det lluktade läder och skokräm, och det satt en man i läderförkläde och verkligen kunde sitt hantverk....

Med tanke på Claras inlägg igår, om att ta bättre hand om vårt lilla Jordklot, så kanske vi alla skulle börja med skopåsar till våra skor igen, så de håller längre och på det sättet begränsa sopberget på Moder Jord....

Här visar jag två olika typer av min mammas gamla skopåsar, som jag har "räddat till eftervärlden". Jag tycker de är jättesöta.... men så är jag ju också väldigt svag för förvaringspåsar av olika slag!

När jag nu ändå håller på och visar foton, så kan jag väl visa det här fotot på min Mormor som 1,5-åring, också...
Jag tycker det är så vackert, själva "inramningen" av kortet!
Kortet är taget 1903.
Min mormor hette Thyra Katarina, och var första barnet, av vad som så småningom skulle bli en barnaskara på 12 barn.
Min mormorsmor Alma, födde 15 barn, men 3 dog i späd ålder.
Jag tror att Alma och hennes man Johan, var lite inspirerade av Carl Larsson och Karin, för barnen fick ta plats och både synas och höras. De hade mycket leksaker och till och med en egen lekstuga, som står kvar än i dag på gården, en underbar gammal Västerbottenslänga...
Själv har jag i mina ägor en liten dockvagga och en helt fantastiskt fin gunghäst som mormor, mamma, jag och alla mina barn har gungat i som små...
Både vaggan och gunghästen har min mormorsfar Johan byggt i början av förra seklet!
Jag har även ett gammalt brödskåp ( med en mycket speciell och smågullig historia , som jag kanske berättar någon gång..) och ett jättefint skrivbord som jag faktiskt sitter vid nu...., som han också har gjort. Han var alltså möbelsnickare, med egen verkstad, som faktiskt också finns kvar i huset!

... Som är tagit idag, för exakt 96 år sedan!
På baksidan står det skrivet datumet: 26 mars 1911.
Det föreställer min mormor, tillsammans med ett syskon och kusiner. Det är mormor som har den ljusa fårskinns halsduken med tofsar på sig. Hon var född 1902, så hon var alltså 9 år när den här bilden togs.

säger att jag har namnsdag idag.... och då är jag väl inte dummare än att jag tar tillfället i akt och gratulerar mig själv med vackra blommor...!
Köpte Papegojtulpaner och ett litet knippe Liljekonvalj som jag planterade i min ängla-kruka.

Det är Gerda som har namnsdag.
Gerda var min farmor, en oerhört stark och handlingskraftig kvinna som tidigt blev änka, redan i mitten på 30-talet, och som då ensam fick ordna både ekonomiskt och praktiskt för sig själv, och min pappa, som då bara var en liten bebis.
Hon lyckades med bravur, och blev så småningom "högsta hönset", alltså Husmor på skolbespisningen, på en skola i ett litet brukssamhälle vid kusten, i Västerbotten. Där styrde hon och ställde ända till hon gick i pension i slutet på 60-talet.
Hon bodde i ett litet hus, invid en park, med utsikt över kyrkan och den vilda porlande älven utanför.. jättevackert!
Jag älskade att vara hos min farmor när jag var liten! Det var så spännande, jag fick sådan frihet och det gjorde ingenting att jag stökade ner... och jag fick 100% av hennes tid...!
Hon dog i slutet på 80-talet och jag saknar henne fortfarande. Men jag är glad att hon fick uppleva att bli morfarsmor, och lära känna mina två älsta barn. Hon var stolt som en tupp, och tyckte att pojkarna var det finaste som fanns...!

Det här blir sista möss-bilden från min barndom...
Det är en Lapp-mössa...jag hade faktiskt ett par underbara "Lapp-skor" i renskinn och färggranna band och tofsar också, men dem tuggade vår hundvalp sönder en gång i tiden...
Denna mössan har jag, i motsats till dala-hättan, kunnat återanvända på mina egna barn,och det är ju lite roligt...

Den här mössan är också från min barndom. Jag tycker att den är så bedårande vacker! Tyvärr så har jag inte själv kunnat "återanvända" den på något av mina egna barn, eftersom jag bara har pojkar....... Men man vet ju aldrig, jag kanske i framtiden blir farmor till något litet flickebarn, som jag kan trycka på den här mössan!?
Visst är den fin, med sina färgstarka yllebroderier?
Den är inköpt i Leksand i början på 60-talet.

Fortsätter på "mösstemat"...och mamma!
Min mamma vann en mösstävling 1969.
Det var tidningen Husmodern, som tillsammans med Domus-varuhusen, ordnade en stick- och virk-tävling om vem som gjorde den finaste mössan. Priset var 2000 kr.
Och min mamma lyckades vinna 1:a pris, med en mössa stickad i ett vackert mönster som min mormorsmor hade med sig som "släkt-mönster" från Nordsjö i Ångermanland.
Mormorsmor stickade alltid vantar, till oss flickor i släkten, i detta mönster. Och de var också jättevackra!