...Linnea-Maria inne på "Linnea på landet" för min fina vinst som jag vann i din tävling om Sundborndräkten!

Tänk att jag kunde gissa så rätt... kan det vara så att man snappar upp en hel del omedvetet och liksom "blir lite dalkulla själv", om man gifter sig med en dalmas...fniss... 

Roligt var det i allafall att få ett sådant här fint paket på posten... rena julafton! 

Titta så vackert kort...

och den lilla asken som innehöll det söta armbandet ...

Visst är det fiiint...!?

...fram och tillbaka, för att önska er alla

           EN RIKTIGT TREVLIG HELG!

Ha det så bra, vi hörs lite längre fram när jag har fått ordning på mitt hem!

Håller nämligen på att röja plats, för att den hemvändande stora sonen ska få ett rum att vistas i igen....

Det tar betydligt längre tid än jag hade trott...!

VARFÖR i himmelens namn samlar man på sig så mycket saker????

Och VAR ska jag göra av allt???

Just nu ser hela huset ut som ett bombnedslag.....HJÄLP.......

.... säger dessa Halloweenspöken!

Buuuuu....... Ooooooo.....

Blir ni rädda? Fniss... bli inte det... spökena är jättesnälla, de vill bara skrämmas "lite", så här i oktober månads, sista skälvande timme...!

Och det kan vi väl låta dem göra?!

Spökena har den ena tvillingsonen gjort i keramik för några år sedan.

Jag tycker att de är jättesöta och vi brukar ställa fram dem med värmeljus i, just till Halloween... I år blev det lite konstigt, för sonen i fråga ligger inlagd på sjukhuset sedan förra onsdagen. Han har helt plötsligt, utan förvarning, fått barndiabetes!

Jag började misstänka diabetes redan för 10-14 dagar sedan, han drack och kissade något alldeles otroligt, men man vill ju inte riktigt TRO att det är så... tänker att man bara inbillar sig... men till slut när det stackars barnet RASADE i vikt och bara blev "skinn och ben" över en natt, så inser man ju att det faktiskt är något galet "på riktigt" liksom...!

Så iväg till vårdcentralen och ta prover, som utan minsta tvekan, visade på diabetes, få akutremiss till barnsjukhuset och inläggning... dropp, insulin och hela köret!

Vi har varit där i drygt en vecka nu, blir utskrivna på fredag eftermiddag! Han har lärt sig att sticka sig i fingret och kolla sitt blodsocker, ta insulinspruta i både lår och mage och förstått hur han ska äta ,... men naturligtvis har vi en lång, lång väg framför oss med olika hinder och frågeställningar... och motgångar... och besvärligheter som varken han själv eller vi föräldrar eller hans syskon tänker på just nu!

Det är inte lätt att vara 12 år och få en kronisk sjukdom som kommer att inverkar på resten av hans liv!

Men just nu är han JÄTTETUFF... och det är vi med! Det MÅSTE vi vara...

Kolla gärna in mitt bidrag till TISDAGSTEMAT och se vad jag hittade idag!

... att Doris Lessing fick Nobels litteraturpris! Det är hon värd efter ett långt författarliv!

För några år sedan gjorde jag ett textilcollage i fritt broderi på krokodilpapper, med ett citat och bild av Doris Lessing på, till en liten sommarutställning som vi hade i "människobyn".

"Tänk fel om du vill... men tänk själv!"

Med det citatet av Doris Lessing och påminnelsen om, att i kväll och alla andra kvällar, inte glömma att

TÄNDA ETT LJUS MOT VÅLDET...

ÖNSKAR JAG ER EN RIKTIGT TREVLIG HELG!

Igårkväll var jag på bio, och såg filmen som jag så länge har tänkt se...

Nämligen "La vie en rose" filmen om Edit Piafs liv...

En fullständigt UNDERBAR film... gå och se den, om ni inte redan har sett den... om ni som jag gillar Frankrike, Paris och Edit... och New York... scenerna från New York var som en dröm... jag skulle kunna tro att den allmäna "drömmen om New York" på 50-talet var precis, som de hade fångat den, i den här filmen!

Det är en sådan enormt STARK film... man blir så berörd, i alla fall jag... luften stod liksom still emellanåt och man kunde knappt andas...

För ca. 30 år sedan tillbringade jag en hel del tid, och till och med bodde, ett tag i Paris. (Varför? Kolla här!) Läste då en biografi om Edit Piafs liv... ett oerhört hårt liv... där hon ger allt till konsten och sin publik... det enda hon hade, var just sin fantastiska genomträngande röst...

Idag har jag bloggat i precis 1 år!

Det är inte klokt att ett år kan gå så fort... Här är mitt allra första inlägg!

Inte vet jag, om jag har fått mer struktur på mitt hantverk....fniss... men det är i alla fall väl dokumenterat...

Att folk har hittat hit till min sida, det har i alla fall statistiken bevisat... Tack alla ni som kikar in här! Utan er, hade det nog varit ganska trist!

Vissa utav er har funnits med mig i princip hela detta året... t.ex Clara, som skrev den allra första kommentaren här i min blogg, fast hon hette Gaudium på den tiden och hade ingen egen blogg... Gunnel hittade också hit väldigt snabbt... likaså Madevik... och ni finns kvar fortfarande!! Fantastiskt!

Ett tag i sensomras hade jag tänkt sluta blogga, men det ska jag inte... tycker nog att jag har hittat en jämnvikt och struktur på bloggandet, nu när jag bara skriver någon gång, eller ett par gånger i veckan.... och det är ju så kul att skriva här, visa upp vad jag har knåpat ihop... och få läsa era kommentarer om mina grejer... (ni får gärna komma med mer konstruktiv kritik om ni vill...om ni vågar... och OM jag klarar att ta den...? fniss...?!)

Och så får jag ju SÅ himla mycket inspiration genom att besöka andras bloggar och se vad ni sysslar med! Det är alltid så spännande...

EN STOR KRAM TILL ER ALLA!

Ja, nu är det nog höst i allafall...

men det är ganska mysigt det med, eller hur?

Man kan med gott samvete sitta inne och pyssla med det man vill, tända några ljus och bara mysa...

Härom dagen bakade jag blåbärskakor, det älskade jag när jag var liten.

Men det är första gången jag har bakat sådana själv!

De blev i allafall nästan lika goda som jag minns dem....

Mums! Fast man blir väldigt blå om munnen... fniss

TREVLIG HELG!

... att jag inte har svarat på alla era gulliga kommentarer på ett tag!

Har nämligen haft fullt upp i några dagar....

Vi har flyttat hem till lägenheten igen, efter att ha bott i stugan i över 3 månader. Gissa om jag har packat och donat ....!? Pust...

Det känns alltid så vemodigt, när vi packar ihop oss och flyttar hem igen...

Jaha,så var den här sommaren slut då .... suck...

Fick för några dagar sedan en SÅ fin utmärkelse av Nina på Johangården...

Tackar allra ödmjukast, snälla snälla Nina!

"Schmooze Award är priset till bloggare som obesvärat väver sin väg in och ut i blogosfären, efterlämnande vänliga spår og leenden, och med glädje skapar de nya vänner på vägen. De inskränker inte sina besök till att bara gälla de rika och framgångsrika utan lägger också sin tid på att hälsa nya bloggare välkomna. Det är dom som drar varandra in i meningsfulla samtal och de vägrar att låta nöja sig med en simpel hälsning (goddag) - i hela processen lyckas dom att skapa en känsla av närhet och vänskap".

Jag måste säga att det är en JÄTTEFIN utmärkelse... och att jag är JÄTTESTOLT över att få den!!!

( men jag får ju ännu sämre samvete, när jag nu har slarvat så hemskt med att besvara era kommentarer på sista tiden... får bli bättring på det....fniss)

Jag tycker det är SÅ svårt att  välja ut någon eller några, för att ge den vidare.... Det finns SÅ många bloggare runt om, här i bloggvärlden, som skriver så fint och vackert och som verkligen GER AV SIG SJÄLVA...

Vissa bloggar är så VACKRA, så man bara baxnar...

Andra är ROLIGA...

En del så PERSONLIGA...

Och så andra som GÅR RAKT IN I HJÄRTAT...

JAG KAN HELT ENKELT INTE VÄLJA ... jag tror inte ens att jag vill välja...

Visserligen kan det tyckas att jag gör det enkelt för mig själv, när jag inte väljer någon specifik bloggare... och grundtanken med det hela blir ju

också "platt fall" ... nämligen att man uppmärksammar andra bloggare på ouptäckta bloggar... men jag känner att det får bli på det här sättet, i alla fall! (förlåt...)

Nu ska jag fortsätta med uppackningen! Ha det så bra, allihopa! 

Jag älskar att kunna använda mig av saker som redan finns och göra nya grejer av det!

Den här lilla börsen, eller vad man ska kalla det, har hängt med mig i många år vid det här laget... jag  har använt den som plånbok, pennfodral och just nu har jag den som en liten sminkväska.

Till den  har jag använt mig av en gammal fårskinnspäls och mammas avlagda skinnjackor.

Och så här ser baksidan ut.. med en liten "flärp".... jag är löjligt förtjust i "flärpar"... skulle kunna sätta "flärpar" på allt om jag inte sansar mig!

Bara ordet "flärp" är ju underbart roligt att säga.....!!!!

HA EN RIKTIGT TREVLIG HELG!