Nåldynor har jag genom åren sytt ganska många av, och sålt på bl.a julmarknader.
Det är lite grand av "Kajsa Varg-stuket... man tager vad man haver"... ylletyg, vadmal, filt eller liknande, skinn eller fårskinnsdekorationer, broderier...tofsar, flärpar... Ja, man kan nog variera sig i princip hur mycket som helst...
"Det är bara fantasin som sätter gränser" som det brukar heta....

Tycker sådana här burkar är så fina... Tyvärr har de numera blivit väldigt dyra att köpa på loppis, men jag har haft turen att "ärva" av både mormor, farmor och från mina svärföräldrars hem. Vissa burkar har jag till och med hittat i soprummet...

är att göra något av dem!
När mina barn var små och hade gjort någon extra fin eller rolig teckning, så kalkerade jag av den och målade den på tyg eller ristade in som dekoration på mina keramikföremål.
Mycket uppskattade presenter till far- och mor-föräldrar...
och jätteroligt för ungarna själva, att ha en egen mugg eller kudde med sitt konstverk på...!
Jag har sytt allt från kassar, kuddar till glasögonfodral och kollegieblocksfodral med olika teckningar på.
(kudden är tyvärr lite skrynklig, den har jag nämligen på min stol i syrummet...)

... tur att man har en väninna, som det är ordning och reda på, och som är snäll och sparar även mina saker...!

Min väninna har precis skapat en blogg med det vackra namnet
"Trolltyg och änglaströssel" Gå in på hennes sida och bekanta er med henne!

Det var där under länken, Kråkspark och Lervälling, som jag hittade min lilla väska och mitt armband.

Armbandet är sålt och väskan har jag för länge sedan klippt sönder... jag behövde tyget till annat! Men det var kul att se grejerna igen...(Så tack, tack, kompis!)

Väskan och armbandet är sytt i enbart loppis-tyger: Sammet, underbart blommigt gammalt crepp-tyg och en bit av en spetsgardin. Knapparna är i pärlemor och på armbandet har jag broderat rutmönster med silvertråd.

Jag tycker att väskan ser ut som en liten dinosariebaby... fniss

.... nu är det vår på riktigt! Det känns i luften.... och det syns i naturen...!
Krokusarna blommar för fullt, både i krukorna utanför blomsteraffärerna och "på riktigt" i parkerna och i trädgårdarna... Och jag börjar längta till stugan och livet där!

Det här är en bild där vår förra stuga skymtar i bakgrunden, vi har en annan nu, inte lika fin, men mer praktisk och med en större tomt med ett litet berg på...
Bilden har jag lånat från kolonins hemsida, det är tyvärr inte jag som har fotat...

Idag ska jag ta itu med balkongen här hemma, städa bort vintern och få lite vårkänsla med hjälp av krukor med krokus, pärlhyacinter, påskliljor mm....

Halsvärmare, benvärmare, pulsvärmare..... med små bokmärkesänglar på....
Kan det bli gulligare? Fniss ... det kanske inte riktigt passar min åldersgrupp, men det bryr jag mig inte om....
Jag har dem egentligen bara på mig, kyliga vårkvällar på altanen i stugan. Och då känner jag mig riktigt fin...
De var jätteroliga att sticka, änglarna är broderade i maskstygn och knapparna på halsvärmaren är från min barndom.
Garnet är i ett mjukt, ostickigt yllegarn.

Jag har ju haft en liten mössförevisning i bloggen tidigare... Så varför inte en klockutställning nu....?
Jag är svag för gamla saker, tycker det känns tryggt med att ha sitt eget ursprung med sig, om ni förstår vad jag menar...?
Just det här vägguret har egentligen ingenting med mig att göra, mer än att jag är ägare till det just nu...
Det var min mamma som hittade det, för ca 15 år sedan,liggandes utanför ett förråd på vinden, hos en tant som hon besökte.
Det visade sig att det tillhörde tantens granne, men hon tyckte inte klockan var något att ha, så mamma fick mer än gärna ta med sig klockan om hon ville......
Och hon ville absolut inte ha något betalt för
"skräpet"...!
Naturligtvis tog mamma med sig klockan....
...och gav den till mig!
Visst hade jag tur!? Jag tycker den är jättevacker med sin dekoration av pärlemor... och fåglar.. och blommor och blader...

Guldpendylen fick min morfar Hilmar, när han fyllde 50 år, i slutet på 40-talet. Han var hemmansägare, småbonde och fiskare i en liten by, precis på gränsen mellan Västerbotten och Ångermanland.
Pendylen hängde i "kammarn" hos mormor och morfar och den plingade så skirt och vackert.
Numera hänger den i vår hall, där den tyvärr får vara alldeles tyst och stilla.... resten av familjen står nämligen inte ut med ljudet.