.... säger dessa Halloweenspöken!

Buuuuu....... Ooooooo.....

Blir ni rädda? Fniss... bli inte det... spökena är jättesnälla, de vill bara skrämmas "lite", så här i oktober månads, sista skälvande timme...!

Och det kan vi väl låta dem göra?!

Spökena har den ena tvillingsonen gjort i keramik för några år sedan.

Jag tycker att de är jättesöta och vi brukar ställa fram dem med värmeljus i, just till Halloween... I år blev det lite konstigt, för sonen i fråga ligger inlagd på sjukhuset sedan förra onsdagen. Han har helt plötsligt, utan förvarning, fått barndiabetes!

Jag började misstänka diabetes redan för 10-14 dagar sedan, han drack och kissade något alldeles otroligt, men man vill ju inte riktigt TRO att det är så... tänker att man bara inbillar sig... men till slut när det stackars barnet RASADE i vikt och bara blev "skinn och ben" över en natt, så inser man ju att det faktiskt är något galet "på riktigt" liksom...!

Så iväg till vårdcentralen och ta prover, som utan minsta tvekan, visade på diabetes, få akutremiss till barnsjukhuset och inläggning... dropp, insulin och hela köret!

Vi har varit där i drygt en vecka nu, blir utskrivna på fredag eftermiddag! Han har lärt sig att sticka sig i fingret och kolla sitt blodsocker, ta insulinspruta i både lår och mage och förstått hur han ska äta ,... men naturligtvis har vi en lång, lång väg framför oss med olika hinder och frågeställningar... och motgångar... och besvärligheter som varken han själv eller vi föräldrar eller hans syskon tänker på just nu!

Det är inte lätt att vara 12 år och få en kronisk sjukdom som kommer att inverkar på resten av hans liv!

Men just nu är han JÄTTETUFF... och det är vi med! Det MÅSTE vi vara...

Kolla gärna in mitt bidrag till TISDAGSTEMAT och se vad jag hittade idag!