Den blå är monterad i ram, som jag har sytt av linnetyg med lite guldbroderi i form av franska knutar. Bilden har jag skrivit ut med hjälp av transferpapper och strukit på fröskalsbomull, broderat glorior med guldtråd och gjort vingar i cernitlera målat med guldbrons. Det är säkert 10 år sedan jag gjorde den här tavlan.

Den andra är ett collage med mina svärföräldrars brudkort på.
De gifte sig 1953, bara 2 veckor innan min man föddes....
Bakgrunden består av en utprintad bild av "Kyssen" som jag rev sönder i småbitar och klistrade på en gammal tapet.
Har därefter lackat och målat bakgrunden växelvis, flera gånger. Sedan dekorerat med bokmärken, gammal spets och diverse andra saker, bl.a ormbunksblad
och andra blad och Stig Dagermans underbara dikt "Jorden kan du inte göra om" som min svärmor tyckte mycket om.

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Har ett liknande Collage på min mormor och morfar. här

är namnet på en utställning, som Västmanlands läns Museum förra våren, inbjöd mig och 92 andra från Broderiakademin att lämna in var sitt bidrag till.
Dessa broderade små lappar skulle sedan sättas ihop till två stycken lapptäcken.
Ett flertal kvinnliga konstnärer var också inbjudna att närvara på olika sätt med sina verk.
Det blev en vandringsutställning som handlar om 1900-talets kvinnohistoria i Sverige sett ur ett konstnärligt perspektiv, kombinerat med fakta och citat ur intervjuer med kvinnor mellan 20 och 95 år.
Hela vintern har utställningen visats på olika platser och nu är den, om jag förstått saken rätt, tillbaka på Västmanlands läns Museum.
Jag har inte själv sett utställningen, tyvärr, men har fått min bild och det ena lapptäcket fotat av en kvinna i Västerås, som har varit snäll och mailat bilderna till mig. (Jag hade ju naturligtvis inget foto på mitt eget broderi sparat... typiskt!)
Jag är bara lite besviken på den, i mitt tycke, förfärligt slarviga monteringen, trots medskickad anvisning om HUR jag ville att mitt bidrag skulle monteras...! Det ska nämligen vara frans som ska ligga utanför monteringen på båda sidor om bilden, om ni förstår vad jag menar...?
Men men, det är inget att göra något åt.... Det var i alla fall jätteroligt att få vara med på den här utställningen!
Ska väl tillägga att det blev en bok också, med namnet "Det Blev En Flicka" där bilder, citat och delar av intervjuerna med kvinnor finns med.

Min bild har jag tillägnat, alla kvinnor som har levt före mig och som nu tyvärr är borta....

...som man ska torkar, har jag gjort denna lilla hängare.
Jag älskar Lavendel och jag envisas med att varje sommar köpa en massa plantor som jag förhoppningsfullt tror ska finnas kvar nästa sommar också....Men ack vad jag bedrar mig.....för nästa vår så är de flesta borta... Jag har ingen aning om vad jag gör för fel! Hos andra kommer de tillbaka, så varför inte hos mig? Jag har planterat dem i rabatter, bland stenar och i krukor, men inget hjälper.... Hur som helst så ska jag torka årets skörd på denna lilla hängare som jag har gjort färdig idag. Jag ska binda små söta buketter som ska hängas upp på krokarna....

Jag brukar inte tova så mycket men det händer ibland.... som till exempel den gången som jag fick för mig att tova dessa, kanske lite groteska, mus-trofèer till min katt....

Nåldynor har jag genom åren sytt ganska många av, och sålt på bl.a julmarknader.
Det är lite grand av "Kajsa Varg-stuket... man tager vad man haver"... ylletyg, vadmal, filt eller liknande, skinn eller fårskinnsdekorationer, broderier...tofsar, flärpar... Ja, man kan nog variera sig i princip hur mycket som helst...
"Det är bara fantasin som sätter gränser" som det brukar heta....

är att göra något av dem!
När mina barn var små och hade gjort någon extra fin eller rolig teckning, så kalkerade jag av den och målade den på tyg eller ristade in som dekoration på mina keramikföremål.
Mycket uppskattade presenter till far- och mor-föräldrar...
och jätteroligt för ungarna själva, att ha en egen mugg eller kudde med sitt konstverk på...!
Jag har sytt allt från kassar, kuddar till glasögonfodral och kollegieblocksfodral med olika teckningar på.
(kudden är tyvärr lite skrynklig, den har jag nämligen på min stol i syrummet...)

... tur att man har en väninna, som det är ordning och reda på, och som är snäll och sparar även mina saker...!

Min väninna har precis skapat en blogg med det vackra namnet
"Trolltyg och änglaströssel" Gå in på hennes sida och bekanta er med henne!

Det var där under länken, Kråkspark och Lervälling, som jag hittade min lilla väska och mitt armband.

Armbandet är sålt och väskan har jag för länge sedan klippt sönder... jag behövde tyget till annat! Men det var kul att se grejerna igen...(Så tack, tack, kompis!)

Väskan och armbandet är sytt i enbart loppis-tyger: Sammet, underbart blommigt gammalt crepp-tyg och en bit av en spetsgardin. Knapparna är i pärlemor och på armbandet har jag broderat rutmönster med silvertråd.

Jag tycker att väskan ser ut som en liten dinosariebaby... fniss

Halsvärmare, benvärmare, pulsvärmare..... med små bokmärkesänglar på....
Kan det bli gulligare? Fniss ... det kanske inte riktigt passar min åldersgrupp, men det bryr jag mig inte om....
Jag har dem egentligen bara på mig, kyliga vårkvällar på altanen i stugan. Och då känner jag mig riktigt fin...
De var jätteroliga att sticka, änglarna är broderade i maskstygn och knapparna på halsvärmaren är från min barndom.
Garnet är i ett mjukt, ostickigt yllegarn.