...är väl ett fånigt ord!? Och man vet sällan vad man ska ha dem till...? Men sådana här små pryttlar är jätteroligt att göra, det går fort och man kan tänja gränserna och fantisera fritt...
Den här har jag gjort i lergods, den är ca. 7 cm lång och 8,5 cm hög, om man räknar med den "skruvade snoppen".
Jag förvarar min mans plectrum i den, han går nämligen omkring och dräller runt med dem och vet aldrig var han har dom....

... i den här lilla varelsen! Jag föll pladask, var bara tvungen att köpa henne!
Ängeln är snidad i trä, ca. 25 cm hög, och är målad i så fina färger så man blir alldeles lycklig!
Det är en polsk skulptör vid namn Maciej Manowiecki som har gjort henne. Han gör skulpturer både för hemmiljö och offentlig miljö, och jobbar i trä, metall, sten och även i glas. Hon ska få bo i mitt kök.

....jag har varit så nervös både igår och idag, bara väntat och väntat.... på besked som ska komma...
Äntligen, kom det positiva beskedet:
Älste sonen har fått lägenhet!!!!!
Jippiiiiiiiii!
Visserligen bara rivningskontrakt, visserligen bara en liten 1:a på 26 kvm.... MEN CENTRALT!
Alla ni som inte bor i Göteborg, ska bara veta vad svårt det är....
Under tiden idag,som jag har gått här som en "värpsjuk höna"( är ledig idag ) så har jag försökt göra något vettigt. Det har inte gått, utan jag gjorde lite luffarslöjd istället. Fönsterprydnader eller något man hänger var man vill... Ena tvillingsonen undrade varför jag gjorde julsaker nu, när det är vår... Och det kan man ju undra...

Köpte tulpaner,pärlhyasinter, små påskliljor.
De små irisarna, fick jag faktiskt av den gulliga killen i Fruktaffären....Snällt va?

Har precis blivit klar med ett nytt textil-collage.
Det är så roligt att sy sådana här grejer, man kan använda det till så mycket. Tavlor, grattiskort,applikationer...Just det här har jag tänkt ska sitta som en ficka, utanpå en stickad, kornblå väska som jag håller på med.

....enligt älsta sonen, lever hon och jag i total symbios med varandra... Jag tror inte att det är så illa... men hon betyder jättemycket, både för mig och resten av familjen.
Hon har levt med oss i snart 18 år, så det är en mycket gammal och förståndig dam.
Vi såg henne första gången hos en granne,när hon bara var 20 minuter gammal, och vi fick ta hem henne (lite för tidigt egentligen, av speciella skäl ) när hon var 7 veckor. Sedan dess har hon delat "väl och ve" med oss.
Hon är innekatt när vi bor hemma i lägenheten, men ca.3-4 månader under sommaren, när vi bor i stugan så är hon utekatt. Och det går jättebra att alternera så....

Från min mans föräldrahem i Dalarna har vi släpat hem en gammal maskäten kista, som vi har som soffbord.
Träet är så lent och fint av tidens tand, det känns som sammet på sina ställen....
Vi har också baxat hem ett litet väggskåp från 1700-talet, med orginalmålning i lite jordiga färger.
Skåpet är ca. 75x50 cm. Tyvärr är både skåpet och kistan mer "ruggslitna" än vad förmodligen, till och med Knut Knutsson i Antikrundan, skulle tycka vara OK. Men det gör ingenting... Jag tycker om dem ändå.....

Ibland brukar jag roa mig med att "måla" tavlor.
Men eftersom jag älskar textilier, spets och trådar så blir det en salig blandning och ett hopkok av det mesta...
Med andra ord: collage med oftast oljemålad bakgrund.
Gick en jätterolig kurs en gång i tiden, där jag fick lite hum om träådring och marmorering. En av de absolut roligaste kurser jag någonsin gått på....