Den kostade 7.50 om man köpte den kontant, eller 8 kr. om man valde avbetalning med 3 kr. i två månader och 2 kr. i en månad.
Hur min Farmorsmor Augusta valde att betala, vet jag inte, men det är i alla fall hon som har ägt den före mig...
Jag tycker boken är fin med sina teckningar i början på varje kapitel och recepten kan man använda sig av fortfarande..

Den här vegetariska kokboken har jag fått av min Mormor, någon gång i slutet på 70-talet eller början på 80-talet, då jag och min man fick för oss att vi skulle bli vegetarianer. Vi klarade det ett halvår, sen blev det kött igen för vår del. Det saknades något, liksom.....
Kokboken är tryckt 1915, men inköpt 1917, av den flicka som senare skulle bli min Morfars första fru. Vem vet, hon kanske fick den i present...Hur som helst, så är den lite rolig att ha. Och den bevisar ju också att folk även på den tiden hade viljan att försöka äta nyttigt

Jag har i mina ägor, hela 1906 års årgång av tidningen IDUN, inbunden i ett jättevackert rött band med hårda pärmar.
Hela boken är ca. 45 x 30 cm. Tung som attan.
Det är väldigt roligt att bläddra i dessa tidningar, titta på annonserna, läsa om kungligheter, nobelpristagare och nyheter i teatervärlden och i salongerna....
Det är på något sätt en helt annan värld än den vi lever i idag... på gott och ont....

Tycker sådana här burkar är så fina... Tyvärr har de numera blivit väldigt dyra att köpa på loppis, men jag har haft turen att "ärva" av både mormor, farmor och från mina svärföräldrars hem. Vissa burkar har jag till och med hittat i soprummet...

Jag har ju haft en liten mössförevisning i bloggen tidigare... Så varför inte en klockutställning nu....?
Jag är svag för gamla saker, tycker det känns tryggt med att ha sitt eget ursprung med sig, om ni förstår vad jag menar...?
Just det här vägguret har egentligen ingenting med mig att göra, mer än att jag är ägare till det just nu...
Det var min mamma som hittade det, för ca 15 år sedan,liggandes utanför ett förråd på vinden, hos en tant som hon besökte.
Det visade sig att det tillhörde tantens granne, men hon tyckte inte klockan var något att ha, så mamma fick mer än gärna ta med sig klockan om hon ville......
Och hon ville absolut inte ha något betalt för
"skräpet"...!
Naturligtvis tog mamma med sig klockan....
...och gav den till mig!
Visst hade jag tur!? Jag tycker den är jättevacker med sin dekoration av pärlemor... och fåglar.. och blommor och blader...

Guldpendylen fick min morfar Hilmar, när han fyllde 50 år, i slutet på 40-talet. Han var hemmansägare, småbonde och fiskare i en liten by, precis på gränsen mellan Västerbotten och Ångermanland.
Pendylen hängde i "kammarn" hos mormor och morfar och den plingade så skirt och vackert.
Numera hänger den i vår hall, där den tyvärr får vara alldeles tyst och stilla.... resten av familjen står nämligen inte ut med ljudet.

Den här klockan har min pappas morfar haft hängandes på väggen i kajutan, på sin bogserbåt, i slutet av 1800-talet - början på 1900-talet.
Även den lilla barometern som hänger under klockan kommer därifrån.
Nu hänger dom i vårt sovrum, och minner om en tid som var....

...tycker jag också väldigt mycket om!